alias Kvasthilda

Igår blev det inget skrivet. Inte mycket gjort heller. Vi hade strömavbrott, från kvart i elva torsdag kväll till halv tre igår eftermiddag. Det var Ivar som saboterat ledningarna (eller vad det nu är som händer när det blir strömavbrott under storm). Tur vi har kakelugn så man kan elda. Fast det är knepigt att koka kaffe i den. Men jag löste koffeinbristen. Jag tog och skjutsade Haqvin till skolan istället för att han skulle halka omkring i mörkret till busshållplatsen och så kunde jag svänga in på Time och köpa kaffe samtidigt. Fiffigt!

 

Fick bli lunch på Hammarn igen (vi åt på Hotellet i onsdags). Hörnet fick bjuda på stekt potatis, fläsknoisetter och pepparsås och så efterrätt förstås eftersom det var fredag: pepparkakscheesecake. Fast det var ingen vanlig cheesecake utan dom hade varvat kaksmulorna och ostkrämen i små glas istället. Gott var det i vilket fall! Och så kaffe på det så klart. Det gäller att passa på.

 

Halv tre kom strömmen tillbaka, lagom till fikat. Kaffe! Hurra! (Vilket tjat om kaffe, va?) Och middag kunde jag laga, hurra för det med! Det blev hemgjord pizza, är det fredag så är det. Gjorde dessutom lite mer deg än vanligt som jag bakade ut till nåt pitabrödsliknande. Dessa bröd ska avnjutas till chili con carnen jag ska göra till middag idag, tillsammans med paprikastrimlor, körsbärstomater och tacochips.  

 

Känns som den här texten blev väldigt matfixerad men jag skriver det igen: Jag gillar mat. Jag gillar även att ha ström i ledningarna så man kan laga den där maten! Skulle ju baka havrekex också, var det inte så? Ska kolla om jag hittar nåt bra recept på nätet. Ernsts kanske?

 

Det snöar ute förresten, om vi nu ska tala om nåt annat än mat och bakning. Herman och jag var ute och halkade runt i skogen en sväng. Livsfarligt halt ute nu med nysnö på is. Ortopedföre kallade en bekant det för, det tyckte jag var en bra beteckning (hon jobbar inom hemtjänsten). Noterade att några träd hade farit i stormen, ett par stycken rakt över stigen. När vi kom hem öste vi flis. I fyrtio minuter enligt Herman. En slags träning det med.

 

Nu efterlyser Haqvin den där chilin. Älgfärsen borde ha tinat vid det här laget så det är väl bara att sätta igång och laga. Mot köket!