Målarkramp
Det är som att ju mer jag säger eller skriver att nu ska jag minsann måla, desto mindre blir det gjort. Jag har inte målat "på riktigt" sen förra hösten, när jag tänker efter. Det var inför utställningen i Mårdsjön. Skrämmande egenligen.....
Just nu har jag inget mål att jobba mot, det är kanske därför det går så trögt. Jag "måste" inte. Men det är så härligt när jag kommer igång, räcker inte det som motivation??
Jag fotar ju mycket. Kanske en del av skaparlusten får sitt utlopp där, tillräckligt för att det uppdämda behovet inte svämmar över. Som en rännil från en stor stor damm.
Jag skulle kunna ta mina foton och ha dom som inspiration till tavlor. Jag vill måla serpentivägar och cyklister från semestern, sångarglädje från kören, höstens urtvättade grönska, äppelskörden, barnen, alla katter jag mött.
Kommentarer
Trackback
