På väg
>När man har bestämt sig för att göra nåt som går emot ens principer sker mycket konstigt inombords. Blandade känslor kallas det visst. En förväntansfull glädje blandad med skräck och förvåning över hur jag beter mig.
Varför gör man sånt? Är det egentligen principer man ÖNSKAR att man hade, inte som man har? Har inte jag diskuterat kropp och kläder så ofta på denna blogg så jag borde vara frälst av mina egna ord: Du duger som du är.
Men omgivningen påverkar även mig. Jag känner nu flera som opererat ögonen för att slippa glasögon. Nej, mina ögon får ingen karva i om det inte är absolut nödvändigt, det finns trots allt alternativ som glasögon och linser. Men om man lessnat på dom blå ormarna som slingrar sig utefter benen? Är det ok att tycka illa om dom likaväl som man ogillar glasögon?
Vi hörs sen hörni.
Varför gör man sånt? Är det egentligen principer man ÖNSKAR att man hade, inte som man har? Har inte jag diskuterat kropp och kläder så ofta på denna blogg så jag borde vara frälst av mina egna ord: Du duger som du är.
Men omgivningen påverkar även mig. Jag känner nu flera som opererat ögonen för att slippa glasögon. Nej, mina ögon får ingen karva i om det inte är absolut nödvändigt, det finns trots allt alternativ som glasögon och linser. Men om man lessnat på dom blå ormarna som slingrar sig utefter benen? Är det ok att tycka illa om dom likaväl som man ogillar glasögon?
Vi hörs sen hörni.
Kommentarer
Trackback
