Men se goddag då

Det ringde liten son som kommit hem från skolan och klagade på huvudvärk, illamående och hosta. En väldigt väldigt liten son hördes det som. Huga... Jag fick lov att fara hem tidigare och ta hand om honom.

Eftersom vi samåker fick jag ta 15:10-bussen från Stugun. Skolbussen. Den hamnade jag på nån enstaka gång när jag gick på Konstskolan och slutade tidigare. Jag hade nästan glömt hur det var..... Man kan tro att dom går på dagis, inte skolan! Visst har dom väl livskunskap i skolan? Så här står det på kommunens hemsida:

"Livskunskap
Vi jobbar mycket med att stärka barnens självförtroende, självkänsla och empati."

Är det nåt man bara har i skolan liksom? Inget som ska praktiseras i verkligheten, typ mot busschauffören eller så? Jag kunde inte låta bli att lägga mig i en gång när en av barnen (12 år fick jag höra sen) käftade emot när hon sa åt honom att sätta på säkerhetsbältet. Ja, han kanske tror att han ska ha säkerhetsbälte för HENNES skull?? Nej, jag vet inte hur man ska göra, jag blir bara så brydd. Är mina barn så där storkäftade när inte jag är med?? Hoppas verkligen inte det. Snacka om flockbeteende. Jag fick stänga av öronen resten av resan. Jaja, tantvarning men det STRUNTAR jag i (vilket det väl också är tantvarning på?)!

Nåväl, hemma var sonen med feber, huvuvärk, illamående och torrhosta. Typiska influensasymtom. Stackarn. Framåt kvällen så somnade han på soffan och sen när han vaknade var han betydligt piggare. Åt till och med en Billys med god aptit. 

Hoppas bara han kryar på sig till helgen, han som tänkte ha kalas på lördag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0