Lakritskvinnans återkomst

Igår passade jag på att springa på eftermiddagen. Tänkte att eftersom jag dansat lindy hop fredag kväll och hela lördagen och sen polskor måndag kväll så gäller det att smida medans järnet är varmt, dvs hålla igång kroppen nu när man börjat!

Det började trögt men sen när jag blivit varm gick det bättre. Det hade även att göra med att jag kom in på skoterleden - där måste man kolla var man sätter fötterna och då glömmer jag att det är jobbigt, jag försöker hålla samma tempo som innan utan att vricka fötter och snubbla på grenar! Sen kom jag fram där leden delar sig och jag VÄGRAR springa neråt för då måste jag springa hela tråkiga VÄGEN hem sen - så jag sprang uppför istället. Då tog det tvärstopp..... Jag gick hela vägen upp till Ecke-hygget. När jag kom upp var benen som spagetti. Pannkakor till lunch är nog ingen bra grund för terränglöpning.....

Jag växladen mellan att gå och att springa nerför hela vägen hem. Sen blev det välförtjänt fika och en dusch.

Vem  "Lakritskvinnan" är? Ni har inte sett mig i svarta löpartights, nä....

Kommentarer
Postat av: Thea

Heja, heja!



Jag tror järnet oxå är svart! Haha!

2008-05-28 @ 21:14:58
Postat av: Åsa

Spring lite åt mig oxå, när du ändå är igång liksom...

2008-05-29 @ 13:15:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0